Gårdagens avsnitt av ”Bytt är bytt” (det blir mycket teve i pandemitid) inspirerade oss att plocka fram vårt gamla ärvda tennfat.
De ordentliga stämplarna sade oss att det är tillverkat i Söderhamn av Anders Åkerman 1783.
Medan vi kände historiens vingslag fladdra förbi putsade jag det och nu står det på hedersplats i vardagsrummet.
Fint också att rosor blommar ännu.
Hundarna verkar ha någon form av projekt på gång i trädgården.
Undrar just vad de ska ha alla gropar till...
Minns ni att jag i somras med stor möda försökte lära mig påsöm?
I höst ägnar jag de mörknande kvällarna åt en kudde som ska ligga på en säng i en stuga som ännu inte är byggd. Det gäller ju att ha god framförhållning för fort går det ännu inte även om resultatet kanske blir något bättre.
På lördag ska jag träffa mina brodösvänner. Förhoppningsvis blir det mycket söm då...
I senaste numret av en inredningstidning jag läser stod det att kopparföremålen är tillbaka som trendig inredningsdetalj.
Och eftersom man ju vill hänga med i trenderna tog jag idag fram ett litet antal av alla kopparföremål vi äger.
Efter den nödvändiga putsningen pryder de nu spisen och vi känner oss trendiga (nåja).
Vad döljer sig under denna gröna skock blad?
Sedan byttes klädseln pga vassa valptänder ut och blev naturvit och färgades sedan brun (smutståligt).
Sofforna är sedan flera år tillbaka gröna och ikväll blev pallen också det tack vare Bemz.
Och snygg!
men en försvann på jobbet,
en sköljdes i för varmt vatten
och en misstogs för ett bakplåtspapper.
Så nu har jag köpt tre nya av Anna.
