De stora hönorna är snälla och tupparna lagom ointresserade så de enda bekymren är logistiken.
Pyttisarna når inte upp till maten och måste därför ha en egen matbehållare och de kan heller inte riktigt flaxa upp på sovpinnarna.
Därför utrustar jag mig varje kväll med pannlampa, smyger ut i det mörka hönshuset och lyfter försiktigt upp dem på pinnarna en i taget. De är så små och fina och precis lagom stora för att fånga med en hand.
Fr. v. Magdalena, Fina och Flora |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar